28/10 2007
Nu är det äntligen lov igen, och som vanligt så är alla goda vänner bortresta. Men det gör kanske inte så himla mycket. Jag spenderar ändå inte så mycket tid tillsammans med dem. Nej, istället ska jag ägna lovet till att tänka på vad det innebär att vara man (för det är ju viktigt att vara man), vad det innebär att vara tanig (för det vill man ju inte vara) och kanske framför allt: inse att jag är en väldigt speciell människa på många sätt.
Ibland verkar folk vilja framställa mig som en cynisk världshatare och filantrop - en deppig jävel som drar ner alla i min omgivning i en hatisk jag-vill-skjuta-mig-själv stämmning. Jag tycker att detta är en felaktig bild av mig och jag förstår inte riktigt varför folk får den uppfattningen. De personer som känner mig vet att jag inte är sådan. För om man tänker efter så kan det inte, rent logiskt, finnas någon som tycker om en cynisk världshatare. Eller?
Ibland verkar folk vilja framställa mig som en cynisk världshatare och filantrop - en deppig jävel som drar ner alla i min omgivning i en hatisk jag-vill-skjuta-mig-själv stämmning. Jag tycker att detta är en felaktig bild av mig och jag förstår inte riktigt varför folk får den uppfattningen. De personer som känner mig vet att jag inte är sådan. För om man tänker efter så kan det inte, rent logiskt, finnas någon som tycker om en cynisk världshatare. Eller?
